Tillbakablick - Medelhavskryssning - 1+2:a juni

...nu är vi framme vid första landstigningen sen vi gick på båten...

Here we come - Neapel eller Napoli som staden heter på italienska.

Men innan jag sätter igång storyn lägger jag in en bild jag

glömde att lägga in i går.

Den första kvällen på båten var det dags för den obligatoriska

säkerhetsövningen - på med flytvästarna och så bege

sig iväg till vår anvisade uppsamlingsplats.

Lill-Tuvan hade ännu inte fått någon i passande storlek så hon

klarade sig utan under övningen.

Se så fina vi är:

Många kanske undrar vad Neapel har att erbjuda???

Det erbjöds en hel del utflykter anordnade av kryssningsbolaget

men vi bestämde oss för att gå runt i staden och kika på egen

hand.

I utkanten av staden ligger den pampiga vulkanen Vesuvius.

Berget/Vulkanen sträcker sig drygt 1200 meter över havet och

är fortfarande aktiv.

Det senaste utbrottet skedde år 1944.

Ett av de tidigaste utbrotten ödelade staden Pompeji som

räknas som en av Neapels sevärdigheter i dag.

Båten la till vid hamnen nästan mitt i staden så

det var bara att ge sig ut på apostlahästarna.

Tyvärr så fick vi vandra omkring i rätt så dåligt väder och kanske var det

orsaken till att vi uppfattade Neapel som en rätt så ful stad.

Denna vy mötte oss i allafall när vi gick av båten:

Här syns mina älskade medresenärer med vår båt i bakgrunden.

På vår väg upp bland gränderna i staden passerade vi denna

borg/slott.

Tror den heter Castel Nuovo.

Neapel är även känd som pizzans ursprungsstad.

Det sägs att den klassiska Margheritan "föddes" här.

Om det är sant eller inte spelar mindre roll.

Sanningen är iallafall att det fanns många ställen att handla

pizza på.

Här är Jari in och köper...en kall cola.

Staden är rätt så kuperad och väldigt trafikerad.

Man fick bege sig ut bland en klunga människor för att

ens våga sig ut i gatan.

Många mysiga trånga gränder fanns det oxå.

När regnet kändes för trist och våra magar skrek efter mat

stannade vi till vid en gullig liten "Lady och Lufsen-restaurang".

Vi (och speciellt lill-Tuvan) blev väldigt vänligt mottagna.

Nästan för vänligt kunde vi tycka efter en liten stund

därinne vid vårt "Lady och Lufsen-bord" med den rutiga duken.

Servitören kunde inte ett ord engelska och pratade och grejade

med lill-Tuvan hela tiden.

Han tog fram gosedjur efter gosedjur och till sist

lyfte han upp henne och tog med henne in i köket.

Hon såg alldeles chockad ut stackarn.

Varken hon eller vi hann knappt reagera förrän hon var ute hos oss igen.

Ja...ja...han ville säkert bara väl.

Servitören rekommenderade pastarätten "Frutti de Mare" så vi

beställde in den och en pizza.

Vi var ju bara tvungna att prova pizza när man nästan kan säga

att det är Neapels nationalrätt.

Här är Jari med den ännu oprovade pizzan.

Min Frutti de Mare var en riktig fröjd för ögat...

faktiskt mer en fröjd för ögat än för gommen...

Pizzan var heller inte outstanding...men mätta blev vi.

Som tur var hjälpte servitören till att bena fisken.

Han såg väl hur chockad jag såg ut när jag tittade på den fula

fisken som låg på min tallrik.

Jari och jag delade förstås på våra maträtter - precis som

Lady och Lufsen skulle ha gjort :-)

Efter några timmar i regnet och fukten drog vi oss tillbaka

till värmen och lyxen på båten.

Dagen efter la båten till i Civitavecchia och vi tog tåget till

Rom.

Mer om det får ni höra i morgon.

God natt!