Tillbakablick - Medelhavskryssning - sista dagen

...den sista dagen la vi till vid den stora hamnen i Marseille...

Vi valde att njuta av båten och dess bekvämligheter den här allra

sista dagen ombord.

Fruktbordet på däck lockade till att iallafall prova på den

"smala linjen".

De var verkligen skickliga på att fixa till isen...

...och frukterna...

En kväll var vi, som jag tidigare skrivit, på isshow.

Även lill-Tuvan var intresserad...

På ett av däcken träffade jag på den här "träbläsen".

Två snyggingar vid frukostbordet...

Jari har precis sms:at dagens rapport till Fagerstaborna.

Klättervägg fanns det oxå...men den höll vi oss borta ifrån.

Lill-Tuvan hinner med rätt så mycket på kort tid.

Här kikar hon närmare på ishinkens innehåll.

Hyttvärden var en hejare på att greja handduksfigurer.

Här är en apa:

...och en elefant:

...och en fladdermus:

Blanka golv var det nästan överallt...lill-Tuvan gillade

att spegla sig i det.

På promenaddäck fann vi denna röda bil

som lill-Tuvan fick provsitta.

Glass är inte dumt.

Mjukglassmaskiner fanns på flera ställen och det

var bara att gå dit och ordna sin egen mjukglass.

Lill-Tuvan älskade glassen.

Så här skönt kunde man sitta och softa.

Jag och min älskade lill-Tuvis.

Lill-Tuvan roade sig i gräset utanför flygplatsen

innan planet lyfte mot Sverige.

Detta var det allra sista inlägget från den här resan.

Men bloggandet fortsätter och jag hoppas att

ni fortsätter att läsa även i framtiden.

Tillbakablick - Medelhavskryssning - Villefranche

...till den här platsen återvänder vi gärna...

Denna underbara plats heter Villefranche och ligger mellan

Monaco/Monte-Carlo och Nice.

Denna vy mötte oss när vi tittade ut från frukostbordet denna morgon.

Eftersom hamnen här var alldeles för grund

fick vi lägga till en bit ut och ta oss in till

fastlandet med en mindre båt.

Så här mysigt klättrade husen utefter bergväggen:

Mor och dotter...

Ännu en fin vy...synd bara att det var rätt molnigt.

Väl inne i hamnområdet bestämde vi oss för att ta

en tur till Monaco och Monte-Carlo.

20 minuter med tåg och så var vi där:

Det är ju inte alltid så enkelt att veta vilken

utväg man ska välja när man väl klivit

av tåget på perrongen...

Vi valde fel även om det inte var något fel på utsikten.

Vi gick nämligen av vid högsta punkten och vårt

mål var egentligen hamnen...vilken ni ser

lååångt därnere.

Så här såg det ut när man tog kort rakt ner från vägen där vi stod:

Husen på andra sidan "avgrunden":

Efter en lång promenad (nerför som tur var) på

krokiga vägar så närmade vi oss hamnen till slut.

Helgen innan hade tävlingen

Formula 1 Grand Prix de Monaco 2009

gått av stapeln.

Synd att vi missade det.

När vi var där höll de på att montera ner "resterna från tävlingen".

Här syns iallafall en av läktarna:

På vår väg till hamnen gick vi förbi en affär som

sålde Ferrari. Jari ville absolut ha ett foto på

motorn i en av bilarna:

Den välkända hamnen med alla fina båtar:

Lill-Tuvan hade en avslappnad stil...eller vad tycks?

Därnere vid hamnen kände man sig verkligen

omringad av höga berg.

Fina, dyra båtar fanns det gott om.

Efter några trevliga timmar var det då dags för

hemfärd och att knalla tillbaka samma

väg (fast uppför) som vi tog oss ner på var helt otänkbart.

Vi hade tur att finna en annan väg in i berget.

Där kunde man genom att ta rulltrappan uppåt

ta sig till tågperrongen.

Vilken tur!

Här är tåget vi åkte med:

Mina finaste på väg tillbaka till båten.

Vår resa innebar inte mycket till shopping

men dessa fina kläder följde med oss hem:

Kvällens middag innebar formal attire, vilket

menade att vi skulle klä upp oss lite extra (för andra gången

denna resa).

Våra bordsgrannar tog ett foto på oss

innan vi gick till bords.



Lill-Tuvan fick chansen att ha sin Sverigedräkt

för andra gången i sitt liv.

Tredje gången hoppas vi blir på midsommar nästa helg.

Jag rekommenderar alla som vill upptäcka något

alldeles extra att ta sig till de här trakterna i Frankrike.

Så mysigt.

I morgon är vi framme vid resans sista stopp - Marseille.

Vi gick aldrig av båten där utan njöt av allt ombord en sista

dag...men några foton har jag kvar att visa även i morgon.

Ses.

Tillbakablick - Medelhavskryssning - Rom

...på onsdagen la båten till i hamnen i italienska Civitavecchia...

Vi bestämde så sent som på morgonen att vi skulle ta oss in till

Rom med tåg.

1 timme och 20 minuter skulle det ta och det borde lill-Tuvan fixa

tänkte vi.

Eftersom båten kräver ett rejält djup lägger den oftast till

en bit ut i hamnen och så oxå den här gången.

Hoppade på en "shuttle bus" som tog oss in till hamnkajen.

Promenerade i 10 minuter och sen var vi framme vid

tågstationen och dess myller.

Köpte två biljetter (á 9 euro) som gällde för en hel dags

tågåkande...(hallå Sweden - ta efter det ni!!!)

Vi fick en varsin sittplats och lill-Tuvan var i sitt esse hela

tågresan.

Swisch, sa klockan och rätt som det var så var vi framme

vid stationen som låg närmast St Peterskyrkan.

Vi fick nästan slänga oss av i farten, då vi knappt fattade att

vi redan var där.

Det var inte bara vi som besökte Vatikanstaten denna soliga onsdag.

Jag var tvungen att fråga en av poliserna vad det var för pådrag

med alla människor...han sa att det var så här varje onsdag.

Ser ni påven längst fram (i den vita rektangeln) förresten?

Klart att vi skulle vara där samtidigt som påven.

Här ser ni St Peterskyrkan lite på håll.

Vet ni om att det är världens största kyrka?

Tyvärr hade vi fått vänta (och kanske trängas) minst en timme innan

påven m.fl. hade talat färdigt där framme...så

vi gick tyvärr inte in i den enorma kyrkan.

Lite synd.

Efter en stund bland alla människor drog vi oss bortåt mot floden Tibern

som rinner genom Rom och på vår väg låg

Castel Sant Angelo, en fästning som i dag fungerar som museum.

Många tar sig fram med vespor...syns det?

Eftersom vår promenad ledde oss mot Spanska trappan

var vi tvungna att passera floden och det fanns

ett flertal charmiga gamla broar att välja på.

Efter några kilometrar i benen kom vi då äntligen fram

till Spanska trappan.

Inte var den så speciell även om där var mycket folk.

Trappan är byggd i början av 1700-talet och bygget är

inspirerat av den heliga treenigheten (vad som nu menas med det).

Ja...ja...nu har vi varit där iallafall.

Nedanför trappan fanns denna fontän - Fontana della Barcaccia.

Det är en vattenfylld båt som ska symbolisera när Tibern

en gång blev översvämmad.

Tyvärr missade vi fontänen som Anita Ekberg badade i en gång...

Hade vi haft mer tid och mer ork i benen hade vi nog tagit

oss till Colosseum oxå...nu valde vi att äta

lunch i lugn och ro i stället på denna mysiga restaurang.

När vi lämnat matstället var det fortfarande en bra bit att gå

innan vi var framme vid den stora stationen Roma Termini,

där vi skulle kliva på tåget som skulle ta oss

tillbaka till Civitavecchia och båten.

En enorm tågstation för oss Norbergsbor som är

vana vid stationer av Fagerstas kaliber.

Hann slänga i oss en varsin italiensk glassbägare innan

vi fick halvspringa till tåget.

Tågresan tillbaka gick fint och vi var framme vid båten i

god tid innan den avgick mot Livorno i norra Italien.

Eftersom vi inte känner oss riktigt färdiga med Rom

blir det säkerligen en resa dit någon gång

i framtiden.

(Hoppas ni hängde med i texten...varit på tacokväll med

tjejerna i kväll och känner mig rejält trött nu)

Fortsättning följer.

Tillbakablick - Medelhavskryssning - 1+2:a juni

...nu är vi framme vid första landstigningen sen vi gick på båten...

Here we come - Neapel eller Napoli som staden heter på italienska.

Men innan jag sätter igång storyn lägger jag in en bild jag

glömde att lägga in i går.

Den första kvällen på båten var det dags för den obligatoriska

säkerhetsövningen - på med flytvästarna och så bege

sig iväg till vår anvisade uppsamlingsplats.

Lill-Tuvan hade ännu inte fått någon i passande storlek så hon

klarade sig utan under övningen.

Se så fina vi är:

Många kanske undrar vad Neapel har att erbjuda???

Det erbjöds en hel del utflykter anordnade av kryssningsbolaget

men vi bestämde oss för att gå runt i staden och kika på egen

hand.

I utkanten av staden ligger den pampiga vulkanen Vesuvius.

Berget/Vulkanen sträcker sig drygt 1200 meter över havet och

är fortfarande aktiv.

Det senaste utbrottet skedde år 1944.

Ett av de tidigaste utbrotten ödelade staden Pompeji som

räknas som en av Neapels sevärdigheter i dag.

Båten la till vid hamnen nästan mitt i staden så

det var bara att ge sig ut på apostlahästarna.

Tyvärr så fick vi vandra omkring i rätt så dåligt väder och kanske var det

orsaken till att vi uppfattade Neapel som en rätt så ful stad.

Denna vy mötte oss i allafall när vi gick av båten:

Här syns mina älskade medresenärer med vår båt i bakgrunden.

På vår väg upp bland gränderna i staden passerade vi denna

borg/slott.

Tror den heter Castel Nuovo.

Neapel är även känd som pizzans ursprungsstad.

Det sägs att den klassiska Margheritan "föddes" här.

Om det är sant eller inte spelar mindre roll.

Sanningen är iallafall att det fanns många ställen att handla

pizza på.

Här är Jari in och köper...en kall cola.

Staden är rätt så kuperad och väldigt trafikerad.

Man fick bege sig ut bland en klunga människor för att

ens våga sig ut i gatan.

Många mysiga trånga gränder fanns det oxå.

När regnet kändes för trist och våra magar skrek efter mat

stannade vi till vid en gullig liten "Lady och Lufsen-restaurang".

Vi (och speciellt lill-Tuvan) blev väldigt vänligt mottagna.

Nästan för vänligt kunde vi tycka efter en liten stund

därinne vid vårt "Lady och Lufsen-bord" med den rutiga duken.

Servitören kunde inte ett ord engelska och pratade och grejade

med lill-Tuvan hela tiden.

Han tog fram gosedjur efter gosedjur och till sist

lyfte han upp henne och tog med henne in i köket.

Hon såg alldeles chockad ut stackarn.

Varken hon eller vi hann knappt reagera förrän hon var ute hos oss igen.

Ja...ja...han ville säkert bara väl.

Servitören rekommenderade pastarätten "Frutti de Mare" så vi

beställde in den och en pizza.

Vi var ju bara tvungna att prova pizza när man nästan kan säga

att det är Neapels nationalrätt.

Här är Jari med den ännu oprovade pizzan.

Min Frutti de Mare var en riktig fröjd för ögat...

faktiskt mer en fröjd för ögat än för gommen...

Pizzan var heller inte outstanding...men mätta blev vi.

Som tur var hjälpte servitören till att bena fisken.

Han såg väl hur chockad jag såg ut när jag tittade på den fula

fisken som låg på min tallrik.

Jari och jag delade förstås på våra maträtter - precis som

Lady och Lufsen skulle ha gjort :-)

Efter några timmar i regnet och fukten drog vi oss tillbaka

till värmen och lyxen på båten.

Dagen efter la båten till i Civitavecchia och vi tog tåget till

Rom.

Mer om det får ni höra i morgon.

God natt!