För er som missade artikeln i går

...för er som inte läste Fagersta Posten i går så kommer urklippet här...

Tyvärr kan jag inte bifoga länken som ligger på nätet

då den är lösenordskyddad och länken går inte att kopiera.

En liten tulta möter upp på tomten
vid Hagavägen i Norberg.
– Det är min lillasyster Tuva-
Li, säger Timmy när jag kommer
inomhus och träffar honom.
Tuva-Li fyllde ett år i somras
och är fyra månader yngre än sitt
brorsbarn, Timmys son Alvin.
– Alvin bor hos sin mamma Ulrika,
och jag har honom varannan
helg plus någon dag i veckan,
berättar Timmy.
Hemma hos sin mamma Yvonne
har Timmy en egen stuga, men
när Alvin är hos honom har de
ett rum nere i källaren.
– Det är enklast så, med tillgång
till toalett och vatten.
Vad sa din mamma när du berättade
att du skulle bli pappa?
– Jaa, du, hon blev nog halvt
chockad. Tyvärr fick hon reda på
det på omvägar. Jag hade inte vågat
berätta, men efter några veckor
hade jag bestämt mig för att
säga det. Samma dag hittade hon
det i Ulrikas blogg.
Timmys pappa blev fly förbannad
vid beskedet.
– Han tyckte att han var väl
ung för att bli farfar, säger Timmy
och ler.
Då fadersskapet inte var helt
klart var det en jobbig tid tills det
kunde fastställas några månader
efter förlossningen.
– Jag visste inte hur jag skulle
reagera. Om jag skulle få faderskänslor
hade det blivit så jobbigt
om barnet inte var mitt. Men nej,
jag höll inte tillbaka mina känslor
för honom under den tiden.
Timmy och Ulrika var ett par under
sista halvan av graviditeten
och separerade när Alvin var ett
halvår.
– Det funkade inte så bra. Då
tror jag att det är bättre att ha två
vänner som föräldrar än två föräldrar
som bara bråkar med varandra.
De kommer bra överens nu,
och har gemensam vårdnad över
Alvin. Men det är ändå inte helt
lätt i dagens samhälle.
– Jag får inte gå till dagis och
hämta honom utan att Ulrika
ringt och sagt att det är okej. Och
ska jag ha honom en längre period
måste jag ansöka om en ny
dagisplats, som kanske blir på ett
helt annat ställe. Det känns som
lite medeltidstänkande.
Men Timmy erkänner att han
inte hämtar Alvin från dagis så
ofta som han skulle kunna.
– Det är svårt att bryta en vana.
Jag är lite dålig på att ta det initiativet,
men jag känner att jag inte
är riktigt redo att ta över ansvaret
för honom.
Timmy kan också känna sig
lite i vägen också, då Yvonnes
sambo har två barn som bor hos
dem varannan vecka.
Vill du ha Alvin varannan vecka i framtiden?
Timmy funderar en kort stund
innan han svarar.
– Jag vill inte planera något, då
finns risken att bli besviken. Men
visst vill jag ha honom hos mig,
när jag känner mig mogen och
har råd att försörja honom.
Han minns själv hur det var
att bara träffa sin pappa varannan
helg.
– Han blev ju lekpappan. Jag
längtade så mycket efter honom
och fick inte träffa honom så
ofta. Jag vill inte att Alvin ska ha
det så.
Han resonerar vidare.
– Det finns så många dåliga
föräldrar. Skulle jag nu bli farsa
ville jag ta hand om barnet. Tänk
om jag efter några år mognat och
helt plötsligt kommit på att jag
hade en son, och ångrat att jag
inte funnits där. Man är tvungen
att ta sitt ansvar.
Men att ha hand om ett halvårsgammalt
barn, om så bara för en
helg i taget, visade sig inte vara
så enkelt.
– Jag var helt lost. Jag hade aldrig
varit i kontakt med barn tidigare.
Visst hade jag fått nån bebis
i mitt knä nån gång, men då satt
man där stel som en pinne. Och
vi fick oss en envis liten rackare,
säger Timmy och ler.
Alvin hade svårt att komma
till ro, kunde krångla från åtta på
kvällen fram till midnatt innan
han somnade.
– Det är klart, han och Ulrika
hade ju sina rutiner. Det var tur
på sitt sätt att mjölkstockningen
gjorde att hon inte ammade honom
så länge.
Timmy tog själv hela ansvaret
trots att han hade sin mamma
och hennes sambo omkring sig.
– Det var mitt eget val. De
hjälpte till någon gång, men jag
var pappan och var tvungen att
försöka.
Efter några månader lättade
det. Dels blev Timmy mer van,
dels lärde sig Alvin skillnaden
mellan mamma och pappa.
– Nu är det härligt! Vi leker,
myser och gosar. Ibland tycker
andra att vi inte hittar på så
mycket, men jag känner att jag
tar vara på tiden. Just nu känns
det mysigt att till exempel sitta i
soffan och gosa en stund framför
tv:n. Det blir skillnad när han är
äldre.
Timmys ungdomsliv har ändrats
rejält.
– Förut var jag med om mycket
strul. Jag kunde jag festa två kvällar
varje helg, men när jag tänkte
efter hade jag bara kul två procent
av tiden. De andra nittioåtta
procenten då? Nu festar jag bara
när det är något speciellt. Jag har
fått en annan syn på saker och
ting.
Många av Timmys resonemang
känns ovanligt mogna för
att komma från en tonåring.
– Man har ju varit tvungen att
mogna.
Han berättar att Ulrika ändå är
den som drar det tyngsta lasset.
– Hon fixar allt, både sig själv,
sin utbildning på omvårdnadscollege,
allt med dagis och vardagen
med Alvin. Jag skulle inte
klara av det.
Du låter imponerad?
– Det är jag. Det är tufft att
vara en ung pappa, men hon
tar tio gånger mer ansvar. Hon
har dessutom varit väldigt bortskämd,
skulle skjutsas överallt,
men nu klarar hon sig helt själv,
berättar han med värme i rösten.
Även om allt löst sig förhållandevis
bra, är det unga föräldraskapet
inget Timmy rekomenderar.
– Det är så många unga, speciellt
tjejer, som vill ha barn. Men
bäst är att göra klart allt i sitt liv
först. Lyckan över att få barn är
densamma hur gammal man än
är, säger han och tänker på sin
40-åriga mamma som nyligen
fick Tuva-Li.
Därmed inte sagt att han inte
vill vara pappa nu. Men allt kunde
ha varit så mycket enklare.
De tio pappadagar alla nyblivna
pappor får kunde han inte ta
ut, inte heller föräldrapenning,
eftersom han inte tjänat tillräckligt
med pengar.
– Och vi skulle ha sluppit kontakten
med soc, som det automatiskt
blir när man är så ung.
Och vill det sig illa kan man ju bli
tvungen att adoptera bort barnet,
och hur kul känns det?!
Nu går Timmy tredje året på teknikcollage
i Fagersta, och försöker
leva åtminstone ett halvt
ungdomsliv. Han träffar gärna
sina kompisar, och sitter en del
framför datorn.
– Man blir ju inte pensionär
bara för att man får barn.
Framtiden ser han ljust på, och
ett jobb inom industrin, gärna
här i trakten, skulle sitta fint.
Huruvida Alvin kommer att
bo hos honom halva tiden längre
fram står skrivet i stjärnorna.
– Det viktigaste är trots allt att
han ska ha det bra, säger Timmy.
Carola Blank
carola.blank@ingress.se